Om att få njuta i verkstaden

Det är förunderligt hur bra jag mår när jag är i min verkstad. Precis rätt recept för mig med lagom mycket av alla sorters aktiviteter. Människor som kommer och går, goda råd som jag kan ge dem på vägen och en känsla av att jag ger dem en lite bättre dag. Sen att få bygga och experimentera, tänka ut saker som ännu inte finns det är underbart. Precis vad jag behöver för att hålla mitt inre kemiska system i god balans. För så känns det, jag kommer att klara mig utan medicin. Ännu har jag inte drabbats av livets sanna meningslöshet, den som gör att det inte är roligt att leva. Nu har jag nästan kört i andra diket, det är för få dagar kvar av mitt liv och det är en sorg i sig.

Fast sanningen att säga så är min verkstad bara ena benet som gör att jag står stadigt. Mina kärlekar här i livet är det andra benet och ofta känns det som det centrala benet, den allt kretsar runt. Kärlek gör mig levande och ibland till och med glittrande.

Så att vara drogfri är inte så dramatiskt som det låter och helt drogfri är jag inte heller, livet är fullt av tillsatser som man kan roa sig med. För mig är livet till för att njutas och njutning är av godo. Hittar man något som ger mer än det tar så är det välkommet.

På måndag börjar i alla fall en ny fas i mitt liv, jag ska ut och tjäna annan herre för att tjäna pengar. Pengar är det alltid ont om i en konstnärs liv. Nu slipper jag i alla fall socialbidragskrav och nya flyttbestyr. Skulle för att få något socialbidrag varit tvungen att sälja min insatslägenhet, min trygga investering med låg hyra och allt.

Utan att ha kunnat styra livet så mycket som jag velat har bitarna ändå fallit på plats precis i rätt stund, precis som om jag vore en med tur?!? Jag har äntligen hittat min plats i livet.