Fast sanningen att säga så är min verkstad bara ena benet som gör att jag står stadigt. Mina kärlekar här i livet är det andra benet och ofta känns det som det centrala benet, den allt kretsar runt. Kärlek gör mig levande och ibland till och med glittrande.
Så att vara drogfri är inte så dramatiskt som det låter och helt drogfri är jag inte heller, livet är fullt av tillsatser som man kan roa sig med. För mig är livet till för att njutas och njutning är av godo. Hittar man något som ger mer än det tar så är det välkommet.
På måndag börjar i alla fall en ny fas i mitt liv, jag ska ut och tjäna annan herre för att tjäna pengar. Pengar är det alltid ont om i en konstnärs liv. Nu slipper jag i alla fall socialbidragskrav och nya flyttbestyr. Skulle för att få något socialbidrag varit tvungen att sälja min insatslägenhet, min trygga investering med låg hyra och allt.
Utan att ha kunnat styra livet så mycket som jag velat har bitarna ändå fallit på plats precis i rätt stund, precis som om jag vore en med tur?!? Jag har äntligen hittat min plats i livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar