Om att vara eldsjäl

Inte för att jag tror på stjärntecken men mitt stjärntecken passar väldigt bra till mig då det är ett eldtecken. Jag är en skytt och jag känner mig som en skytt. Jag jagar livets goda och onda. Det goda lägger jag ner och bär hem och det onda förföljer jag. Det härligaste ja vet är när jag skapar något som glädjer och stärker andra, barn och vuxna, män och kvinnor.Extra stor lycka blir det när jag möter likasinnade. Det händer inte varje dag eller varje vecka men när vi väl möts så kan vad som helst hända.
Eldsjälar - förena eder!

Om Ronneby Blomsterfestival

Det kan sägas många gånger – människorna runt denna blomster festival är ett underbart öppensinnat gäng som verkligen får mitt hjärta att svälla av glädje. Alla Ronnebybor med ett kreativt sinne borde komma till dessa möte och uppleva hur de sugs in i detta roliga projekt. Jag kommer just från vårt sista möte inför festivalen, kanske inte det roligaste mötet vi haft men väldigt intressant. Ett fast program börjar ta form. Jag gläds åt alla programpunkter men bevakar mitt eget speciellt ... mycket ska klaffa dessa tre dagar. Tidigare idag var jag uppe på Ronneby miljö och teknik och såg på hur min lilla drake börjar ta form i full skala. Draken som ska stå på torget som blomsterskultur.
Förr var det manligt att döda en drake idag är det manligt att bygga en drake... titta själv och bedöm! Inget verkar för svårt för dessa män ... dessutom ser det ut som om de har skoj...

Själv har jag inte bloggat på ett bra tag ... en flyttning har kommit emellan och en ny kärlek!

Aldrig har Ronneby varit så vackert som nu sedd genom min älskades linser !?!... SommarRonneby och förälskelse passar bra ihop, speciellt nattetid i Brunnsparken med de upplysta bokarna ... när man går hand i hand och allt är så livsdramatiskt.

Just idag har livet lugnat sig något så att jag nu kan fortsätta min inslagna bloggväg ... Så, väl mött framöver kära vänner som följer mina spår!

Om att ge Ronneby en chans

Öppenhjärtliga funderingar från källaren på känslans verkstad, verkstaden för brustna förhoppningar och trasiga känslor. Verkstaden där man får vara sig själv så ofta man kan. Min egen verkstad för mitt eget kreativa liv....
Det är inte lätt att bli Ronnebybo, det ska gudarna veta. Det är inte heller lätt att vilja bli Ronnebybo .... för mig tog det mycket lång tid.... Dock, en av mina två passioner här i livet är hus och här fanns dom, vid vägs ände, till ett överkomligt pris – ekonomiskt... Så här sitter jag då med huspassionen besvarad ... och märker att jag faktiskt har kommit att älska Ronneby för här finns det människor att tycka om... Så, min andra passion är ... män(niskor)...!!! Så, hur fångar man då deras intresse och uppmärksamhet så här när man börjar bli gammal och lös i skinnet och dessutom är singel.... Jo, jag har börjat att göra manlig konst för en manlig publik..... inte för att jag ännu blivit upptäckt men...kanske kan detta vara en bra förförelseteknik..... Ta nu inte illa upp kvinnor ... tyvärr är en grupp män en betydligt roligare plats att vara på när man vill och behöver vara sig själv.

Ja, du lilla Ronneby i lilla Blekinge, kan det bli något mellan oss? Kan du bekräfta mig, älska mig och skratta med mig? Här kommer jag på friarstråt, knack, knack är det någon hemma? Någon jag kan bjuda in till min verkstad, verkstaden för förhoppningar och relationer.

Om att tillhöra Rotary

Ett projekt ... en förälskelse ... en framtidsdröm ... detta ger gott bränsle åt den egna motorn och det sken man strålar ut ...

Satt precis och tittade på Rotary videor på You Tube och kände mig plötsligt så lyckligt uppfyld igen (efter några dagar av lätt tungsinne) ... en lycka av att få vara en i ett världsomspännande nät för kamratskap och världsförbättring... ”service above self ”...som mottot låter ...Att få bli påmind om att det finns människor med mod och drivkraft ... Min Rotaryklubb har blivit min församling ... en ersättare till den kyrkliga gemenskapen jag ”gick miste om” när jag blev ateist ... en värmande och spirande vänskap och en källa till mycket skratt ... Rotary är en del av mitt nya liv som jag börjat 2008 ... Mitt nya liv – Råttans år – mitt år!!!

(Rubriken är laddad med en video...)

Om medias makt

Det blev ett bra möte mellan mig och reportern ... synd bara att programtiden var så kort ... kolla länken ... klicka på rubriken ...(shit, det funkade...) Mitt inslag kommer ca 7 min in på slingan ... Så här skriver SR sin resension efter besöket...

"I dag fick vi lära oss mer om Keramik. I Ronneby pågår nu en utställning av och om keramik, och där finns även en öppen verkstad för alla som vill skapa i lera. ”-Keramik är terapi för själen” säjer Konstnär Ina Nordin som har hela sin trädgård full med keramik, och vår reporter Rebecka fick klart godkänt på sitt livs första försök att dreja...vi tror att det blev en frukostskål".

På bilden till vänster ser ni reportern Rebecka från "Liv och lust" som får hjälp av Embla att bli kvitt sina hörlurar... Embla tyckte det var jätte spännande med all teknik ...Innan Rebecka hoppade in i sin bil för att köra vidare sa hon att hon troligtvis skulle komma tillbaka en dag för att få arbeta vidare ...

Några timmar senare ...
Har precis vinkat av min största grupp hitintills i mina lokaler ... 10 semesterlängtansfulla bankanställda som på detta viset firade ... ett mycket fingerfärdig och kreativ gäng ... ingen blomma blev den andra lik!!! Tack Ingrid för att du ledde din personalgrupp till min verkstad ... Tack Lars för att du introducerade mig för Rotary där jag hittade Ingrid ...

Mitt i hela härligheten ringde min yngsta bror och berättade att han blivit pappa till en söt liten dotter ... Grattis Jakob!!!!

Om Tv som blev radio

För mig är det helt ok men för BM som slitit hårt idag med sin väninna för att arrangera våra keramiksaker till en fröjd för ögat kommer att bli besviken imorgon. Tv 4 hade nog varit för bra för att vara sant inser jag nu ... men jag mindes som sagt inte så mycket av telefonsamtalet mer än att man skulle komma hit och göra ett program ... Att det var radio-program kom till mig först i eftermiddag när jag satt i lugn och ro på toa ... Först då hade hjärnan bearbetat de olika informationerna och parat de med verkligheten ... Just nu vet jag läget med säkerhet ... har läst mejl från reportern på SR Blekinge P4 ... en 4 var det i alla fall! ... Jag tycker det är lika kul ... tänk att över huvud taget kommit så här långt!!! Fast pinsamt är det att jag spritt ut att Tv ska komma ... många tycker Tv är så speciellt fortfarande ... Själv lyssnar jag mer på radio än jag ser på Tv ... Fast inte på Radio Blekinge?!?... P1 ska det va ... fast P4 genererar nog mer kunder ... Nu ska jag höras inte synas ... behöver inte lägga ner mer möda på hårfrisyr och klädval ... om jag ska vara sexig eller bara cool!!??!!... Nej imorgon blir en kulig dag...

Så, idag började min keramikutställning och jag hade en besökare men jag är tveksam till om hon visste att det var utställningpremiär ... hon såg mest ut som en sådan som bara gick förbi ... (Vernissage ...??? ....borde jag haft en sådan ...!!) fast hon bröt på Norrländska och hade först varit i Brunnsparken ... trolig turist ... av inhemskt slag!

Annars arbetade jag och IB ett par timmar tillsammans med våra olika projekt ... jag med mina Ronnebymänniskor som ”by the way” nu står och grillas i ugnen ...IB kämpade med att omglasera sina vättar ... 4 av dem har hon ”donerat” till utställningen, dom heter; Osvald, Torlejf, Didrik och Christer ... Var hon får namnen ifrån kan man undra?!?

”Keramiken” är även ett kvinnligt vattenhål för mig ... här kan jag pysa över och alltid är det någon som är villig att hjälpa till med analysen ...!!! De senaste månaderna har mina stamkunder verkligen varit behjälpliga med ett lyssnande öra och ett gott råd om vad jag bör välja för strategi i kärleksspelet...

Om att få synas

Ronneby blomsterfestival är ungefär lika gammal som mitt eget Ronnebyintresse. Första året var den ett flämtande försök ... en sten kastad i vattnet. Nu växer ringarna ... och genom det dras bygdens kreativa och framåt-människor in i festivalens skapandeprocess. Det är här mitt hjärta börjar bulta, här ser jag äntligen det Ronneby som så länge gömt sig för mig... Tom Michel kastade stenen och kan nu sitta där och mysa över ett genialt koncept ... inga resurser bara aktiva medspelare ... detta lockar fram de verkliga entusiasterna ... gyklarna ...de smått tokiga ... det frisinnade. Den svenska mötesordningen sätts ur spel på gott och ont vid planeringsmötena ... idéer kastas ut ... man skämtar och skrattar ... man ger och tar i ett stundom ivrigt tempo ... Personligen känner jag mig så välkommen med alla mina förslag, sådana generösa mötesplatser har ransonerats ut tidigare i mitt liv! Till detta året kommer jag att få 10 bord till mitt förfogande på torget ... till riktigt aktiv kultur konsumtion ... här ska man få lera långt upp på armarna när man gör keramiska blommor!

Med mig hem från dagens möte har jag en (två (förlåt)) röd t-shirt med texten: Ronneby Blomsterfestival 29-31 augusti 2008... den ska jag ha på mig på tisdag när TV kommer till min verkstad för att göra ett sommarreportage...

The best year of my life!

En av Sweden Rock Festivals mest förtätade stunder var när Coverdale i Wite Snake sjöng ...”This is the best year of my life” ... för precis så kan man sammanfatta allt som händer mig just nu ...aldrig har jag känt mig rikare på möjligheter... aldrig förr har jag känt mig så uppskattad ... aldrig tidigare har mitt liv varit så spännande som det är nu! En känsla av lycka, så sällsynt tidigare infinner sig nu titt som tätt ...

Jag borde ha börjat blogga i början av året för det var då jag steg in i singellivet och öppnade dörrar som jag knappt visste fanns ... nu kommer ni rakt in i handlingen och har totalt missat ”början på filmen”... Får se om jag kan bryta ner handlingen till korta avsnitt med en början och ett slut?!? ...

Idag har varit den första normala dagen på länge ... i två veckor har livet varit för festligt för att innehålla något seriöst arbete ... Idag började jag så med att åka till Karlskrona och hämta tillbaka tre av mina keramiska konstverk som varit på utställning i deras konsthall. Tyvärr kunde jag inte vara där själv och se mina alster i så fint sällskap för tillställningen krockade med SRF.... På eftermiddagen kom sedan familjen Bergqvist och hämtade sina keramiska kreationer ...en familj som kom hit för några veckor sedan som present till mamman som fyllde 50 år ... en verkligen kreativ familj och jag tror de blev verkligt nöjda över sin ”varan”, sina hjärtan, spjut, askfat och blommor. Jag tror det är få som möter en så stor andel nöjda kunder som jag gör... så otroligt berikande för ens eget välbefinnande ... Lite senare kom en av mina stamkunder, IB, förbi och lämnade in lite vättar till bränning ... skönt att träffa en som jag kan prata av mig med ... allt spännande som händer håller på att bubbla över och en pratstund här och där gör att jag inte totalt exploderar ... Ungefär samtidigt mejlade jag med en Rotarymedlem om en liten sommaravslutningsaktivitet för bankens anställda i min verkstad ... kanske litet inte är rätt ord för de blir fler än vad jag tidigare haft hos mig, 10 personer, men jag kommer att hitta en lösning på det också. Jag behöver dessa grupper och jag behöver pengarna så det är bara att koppla på en extra kreativ växel ... kanske har jag redan löst det ... har använt de sista timmarna och den sista orken idag till att möblera om så att fler arbetsplatser har skapats och mindre risker att välta omkull sköra saker skapats. Utöver detta har jag packat en skröjugn men jag kör den nog inte inatt, fick inte ugnen full och några saker var inte helt torra... gör inte så mycket för det finns ingen som står på min hals just nu ... sommarens oreda i folks rutiner har satt in ... vilket för med sig att mina kära stamkunder inte är här på en-två veckor... dessa som vill att allt ska vara färdigbränt redan igår ... nej, skämt å sido ... man ska vara ivrig och på hugget ... se på mig, ett lysande exempel på en som inte sitter och väntar på att någon ska ringa ... fast ringa gör jag ogärna däremot mejlar jag väldigt mycket varje dag ... det har blivit min nya kommunikationsform och det passar mig så bra att i lugn och ro få formulera mina tankar och beskriva mina dagar i en text som kan redigeras och omskapas ... Tänk om man hade den möjligheten med livet självt ... Fast jag är nöjd med mitt liv som varit ... det har lärt mig så mycket och framförallt lett mig fram till den punkten där jag befinner mig nu ... mitt i kärleken ... visste inte att man kunde älska så mycket som jag älskar nu... har precis börjat ana livets rika möjligheter som ligger utanför de kända råmärkena ...

Tyvärr fick jag inte Satrianis autograf, han gjorde sig inte tillgänglig för min beundran dock är jag säker på att han speciellt såg mig där i publikhavet skrattandes åt hans gitarrskämt ... Satriani-land var precis så underbart som hans skivor lovat ... dessa smakprov på verkligheten ... verkligheten som en bultande puls i bröstet framför scenens högtalare ...

Om att vara för snabb...

Goda vänner ... jag tackar för att ni hittat hit ... tyvärr har jag inte hunnit skriva så mycket som jag ville ... men om några veckor kommer här att finnas texter för alla sorters smaker ... då skulle det vara kul om ni tittade tillbaka ... förlåt min iver ... så typiskt mig!!!

Joe Satriani

När jag kommer till Sweden Rock ska jag göra allt för att få en autograf av min absoluta musikfavorit. Jag har redan packat spritpennan och jag vet nog vart jag vill ha hans namn... rakt över hjärtat...på bara skinnet... tror ni han kommer att förstå?
Nya tonårspoäng... alltid bra att ha!